En utgångspunkt i den här analysen är att stora delar av dagens tillväxtsystem fortfarande förstås genom separata politikområden och institutionella strukturer.

Arbetsmarknad analyseras för sig.

Hälsa för sig.

Entreprenörskap för sig.

Kapitalmarknad för sig.

I verkligheten påverkar dessa system ofta samma människor, samma tid och samma möjlighet att bära risk över längre tid.

Det är där Woices börjar.

Intresset ligger i vad som händer när system som analyseras var för sig i praktiken samverkar i samma liv och i samma ekonomiska process.

När systemen betraktas isolerat blir det svårare att förstå hur ekonomiskt värde gradvis kan försvagas genom hela kedjan.

Det är i den meningen Woices använder begreppet systematiskt värdeläckage: som ett sätt att undersöka hur delar av humankapitalet gradvis försvagas innan de hinner bli innovation, företagande och långsiktig ekonomisk utveckling.

Kedjan börjar dessutom ofta tidigare än vad traditionella tillväxtanalyser fångar upp.

Biologisk belastning, kronisk stress, organisatorisk överbelastning och långvarig neurokognitiv kompensation kan påverka arbetskapacitet och återhämtningsförmåga över tid.

När belastningen blir långvarig blir det relevant att fråga hur ekonomisk marginal, riskkapacitet och möjligheten att bära entreprenöriell osäkerhet påverkas.

Det är här sambandet mellan biologi och ekonomi börjar bli intressant.

Om hög arbetskapacitet under lång tid främst används till att hantera systemstress snarare än utveckling, innovation och strategiskt risktagande blir det rimligt att fråga vad det senare gör med företagande, kapitalisering och ekonomisk hävstång.

Samtidigt är stora delar av dagens trygghetssystem fortfarande utformade kring standardiserad anställning snarare än entreprenörskap och långsiktig osäkerhet.

Det kan innebära att människor med begränsat riskutrymme eller svagare ekonomisk marginal får sämre förutsättningar att bygga verksamheter över tid.

När entreprenörskap senare möter kapitalmarknaden uppstår ytterligare en selektion.

Kapital tenderar ofta att söka sig mot etablerade nätverk, historiska tillväxtmönster och redan kapitaliserade strukturer.

Då blir frågan inte bara vilka idéer som finns, utan vilka idéer som får möjlighet att finansieras, skalas och nå marknaden.

Woices analyserar därför inte kvinnligt företagande som en isolerad fråga.

Intresset ligger i hela kedjan.

Först när sambandet mellan biologisk hållbarhet, arbetskapacitet, riskkapacitet, entreprenörskap och kapitalisering analyseras tillsammans blir det möjligt att närma sig frågan om var ekonomiskt värde börjar gå förlorat.

Det är också där sambandet mellan W1, W2 och W3 blir tydligt.

W1 undersöker var kapacitet börjar försvagas.

W2 undersöker vad som påverkar människors möjlighet att bevara kapacitet över tid.

W3 undersöker vad som händer när kompetens möter företagande, kapital och skalning.

Begreppet systematiskt värdeläckage används här som ett försök att beskriva vad som kan hända när flera delar av samma kedja gradvis börjar fungera ojämnt.

Frågan handlar därför inte bara om fler entreprenörer eller större investeringar.

Den handlar också om hur ekonomiska system identifierar, skyddar och omsätter mänsklig kapacitet över tid.

Så länge biologisk hållbarhet, arbetskapacitet, entreprenörskap och kapitalisering främst behandlas som separata områden finns en risk att delar av det ekonomiska bortfallet förblir osynligt.

När hög kompetens gradvis försvagas genom belastning, begränsat riskutrymme och svagare kapitalisering påverkas inte bara individer.

Det kan också påverka innovation, entreprenörskap och långsiktig ekonomisk utveckling.

Framtidens tillväxtfrågor handlar därför kanske mindre om att skapa mer kapacitet, och mer om att förstå hur befintlig kapacitet bevaras, frigörs och omsätts innan den gradvis försvagas genom systemet.