WOICES
Framtidens tillväxt bygger allt mindre på fysisk produktion och allt mer på innovation, problemlösning och hög kognitiv kapacitet. Samtidigt präglas stora delar av den ekonomiska logiken fortfarande av antagandet att framtida konkurrenskraft främst skapas genom ny kompetens.
Men en viktig fråga är om den största tillväxtresursen ofta redan finns där, utan att vara fullt ut aktiverad. Sverige har hög kvinnlig utbildningsnivå, stark arbetskraftsnärvaro och omfattande humankapital. Trots detta visar återkommande analyser att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom ägande, riskkapital och skalbart entreprenörskap.
Det tyder på att frågan handlar om mer än deltagande. När hög kapacitet över tid främst omsätts i arbete snarare än i företagande, innovation och kapitalisering påverkas också ekonomins långsiktiga tillväxtkapacitet.
Här används begreppet den dolda entreprenörsreserven för att beskriva glappet mellan den kapacitet ekonomin redan producerar och den kapacitet som senare omsätts i företagande, innovation och långsiktigt värdeskapande.
Ju mer ekonomin blir beroende av innovation, självledarskap och kunskapsintensivt företagande, desto viktigare blir också frågan om hur väl systemen lyckas frigöra den kapacitet som redan finns.
Hög kompetens och hög arbetskraftsnärvaro leder inte automatiskt till högt entreprenörskap, ökat ägande eller långsiktig ekonomisk hävstång.
Det är där frågan om en möjlig entreprenörsreserv börjar bli intressant.
Sverige har under lång tid varit starkt på att producera utbildning, arbetskapacitet och hög yrkesnärvaro bland kvinnor. Samtidigt visar återkommande analyser att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom ägande, kapitalisering och skalbart entreprenörskap.
Frågan handlar därför inte enbart om kompetensbrist, utan också om hur ekonomisk kapacitet omsätts över tid.
När hög kompetens huvudsakligen kanaliseras till arbetskraft snarare än till företagande, innovation och långsiktigt ägande påverkas också ekonomins framtida tillväxtkapacitet.
En möjlig tolkning är att delar av den entreprenöriella potentialen förblir outnyttjad när hög kapacitet inte i samma utsträckning omsätts i entreprenörskap, innovation eller ekonomisk utväxling.
Samtidigt blir detta allt mer strategiskt i kunskapsintensiva ekonomier där konkurrenskraft i högre grad bygger på innovation, problemlösning och självledarskap snarare än på fysisk produktion.
Där börjar också W1, W2 och W3 mötas.
W1 beskriver de strukturer som gradvis reducerar handlingsutrymme, riskkapacitet och långsiktig ekonomisk flexibilitet.
W2 beskriver hur prestationskapacitet påverkas av belastning, återhämtning och biologisk hållbarhet över tid.
W3 beskriver när kapacitet faktiskt omsätts i innovation, företagande och ekonomiskt värdeskapande.
Frågan om en dold entreprenörsreserv blir särskilt intressant när denna kedja börjar fungera ojämnt.
Kapaciteten verkar i många fall finnas där, samtidigt som sannolikheten att den senare omsätts i entreprenörskap, kapitalisering och långsiktigt ägande kan påverkas av ekonomisk marginal, trygghetssystem, riskkapacitet och långvarig belastning.
Det väcker frågan om delar av framtidens tillväxtpotential redan existerar, men ännu inte fullt ut omsätts i företagande och innovation.
Här börjar entreprenörskap också röra sig från företagsfråga till systemfråga.
För entreprenörskap uppstår inte enbart genom idéer eller kompetens.
Det uppstår också där människor har tillräckligt mycket ekonomiskt och biologiskt handlingsutrymme för att bära osäkerhet under lång tid.
När hög kapacitet under lång tid absorberas av arbetsbelastning, låg återhämtning, ekonomisk osäkerhet eller begränsat riskutrymme minskar också sannolikheten att samma kapacitet senare omsätts i företagande och innovation.
Det påverkar inte bara individers möjligheter, utan också hur väl ekonomin lyckas använda sitt befintliga humankapital.
Ju mer ekonomin blir beroende av kunskapsintensivt företagande och innovation, desto större blir också kostnaden när delar av den entreprenöriella potentialen aldrig fullt ut når marknaden.
Det gör frågan större än representation.
Den börjar också handla om ekonomisk effektivitet, innovationsförmåga och långsiktig tillväxtkapacitet.
Sverige har varit starkt på att få kvinnor in i arbetsmarknaden.
Frågan är hur väl systemen senare lyckas omvandla den kapaciteten till långsiktigt ägande, företagande och ekonomisk utveckling.
Slutsats
Om det finns en dold entreprenörsreserv handlar frågan sannolikt inte främst om att skapa mer kompetens.
Den handlar snarare om hur väl ekonomiska system lyckas identifiera, bevara och omsätta den kapacitet som redan finns.
Så länge stora delar av entreprenöriell potential fortsätter att omsättas relativt svagt i företagande, innovation och långsiktigt ägande kommer delar av ekonomins tillväxtkapacitet sannolikt att fortsätta vara underutnyttjad, trots hög utbildningsnivå och stark arbetskraftsnärvaro.
Ju mer ekonomin blir beroende av innovation, problemlösning och kunskapsintensivt entreprenörskap, desto viktigare blir också frågan om vilka människor som faktiskt får möjlighet att använda sin kapacitet till att bygga något långsiktigt över tid.
Hög kompetens och hög arbetskraftsnärvaro leder inte automatiskt till högt entreprenörskap, ökat ägande eller långsiktig ekonomisk hävstång.
Det är där frågan om en möjlig entreprenörsreserv börjar bli intressant.
Sverige har under lång tid varit starkt på att producera utbildning, arbetskapacitet och hög yrkesnärvaro bland kvinnor. Samtidigt visar återkommande analyser att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom ägande, kapitalisering och skalbart entreprenörskap.
Frågan handlar därför inte enbart om kompetensbrist, utan också om hur ekonomisk kapacitet omsätts över tid.
När hög kompetens huvudsakligen kanaliseras till arbetskraft snarare än till företagande, innovation och långsiktigt ägande påverkas också ekonomins framtida tillväxtkapacitet.
En möjlig tolkning är att delar av den entreprenöriella potentialen förblir outnyttjad när hög kapacitet inte i samma utsträckning omsätts i entreprenörskap, innovation eller ekonomisk utväxling.
Samtidigt blir detta allt mer strategiskt i kunskapsintensiva ekonomier där konkurrenskraft i högre grad bygger på innovation, problemlösning och självledarskap snarare än på fysisk produktion.
Där börjar också W1, W2 och W3 mötas.
W1 beskriver de strukturer som gradvis reducerar handlingsutrymme, riskkapacitet och långsiktig ekonomisk flexibilitet.
W2 beskriver hur prestationskapacitet påverkas av belastning, återhämtning och biologisk hållbarhet över tid.
W3 beskriver när kapacitet faktiskt omsätts i innovation, företagande och ekonomiskt värdeskapande.
Frågan om en dold entreprenörsreserv blir särskilt intressant när denna kedja börjar fungera ojämnt.
Kapaciteten verkar i många fall finnas där, samtidigt som sannolikheten att den senare omsätts i entreprenörskap, kapitalisering och långsiktigt ägande kan påverkas av ekonomisk marginal, trygghetssystem, riskkapacitet och långvarig belastning.
Det väcker frågan om delar av framtidens tillväxtpotential redan existerar, men ännu inte fullt ut omsätts i företagande och innovation.
Här börjar entreprenörskap också röra sig från företagsfråga till systemfråga.
För entreprenörskap uppstår inte enbart genom idéer eller kompetens.
Det uppstår också där människor har tillräckligt mycket ekonomiskt och biologiskt handlingsutrymme för att bära osäkerhet under lång tid.
När hög kapacitet under lång tid absorberas av arbetsbelastning, låg återhämtning, ekonomisk osäkerhet eller begränsat riskutrymme minskar också sannolikheten att samma kapacitet senare omsätts i företagande och innovation.
Det påverkar inte bara individers möjligheter, utan också hur väl ekonomin lyckas använda sitt befintliga humankapital.
Ju mer ekonomin blir beroende av kunskapsintensivt företagande och innovation, desto större blir också kostnaden när delar av den entreprenöriella potentialen aldrig fullt ut når marknaden.
Det gör frågan större än representation.
Den börjar också handla om ekonomisk effektivitet, innovationsförmåga och långsiktig tillväxtkapacitet.
Sverige har varit starkt på att få kvinnor in i arbetsmarknaden.
Frågan är hur väl systemen senare lyckas omvandla den kapaciteten till långsiktigt ägande, företagande och ekonomisk utveckling.
Slutsats
Om det finns en dold entreprenörsreserv handlar frågan sannolikt inte främst om att skapa mer kompetens.
Den handlar snarare om hur väl ekonomiska system lyckas identifiera, bevara och omsätta den kapacitet som redan finns.
Så länge stora delar av entreprenöriell potential fortsätter att omsättas relativt svagt i företagande, innovation och långsiktigt ägande kommer delar av ekonomins tillväxtkapacitet sannolikt att fortsätta vara underutnyttjad, trots hög utbildningsnivå och stark arbetskraftsnärvaro.
Ju mer ekonomin blir beroende av innovation, problemlösning och kunskapsintensivt entreprenörskap, desto viktigare blir också frågan om vilka människor som faktiskt får möjlighet att använda sin kapacitet till att bygga något långsiktigt över tid.
Framtidens tillväxt bygger allt mindre på fysisk produktion och allt mer på innovation, problemlösning och hög kognitiv kapacitet. Samtidigt präglas stora delar av den ekonomiska logiken fortfarande av antagandet att framtida konkurrenskraft främst skapas genom ny kompetens.
Men en viktig fråga är om den största tillväxtresursen ofta redan finns där, utan att vara fullt ut aktiverad. Sverige har hög kvinnlig utbildningsnivå, stark arbetskraftsnärvaro och omfattande humankapital. Trots detta visar återkommande analyser att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom ägande, riskkapital och skalbart entreprenörskap.
Det tyder på att frågan handlar om mer än deltagande. När hög kapacitet över tid främst omsätts i arbete snarare än i företagande, innovation och kapitalisering påverkas också ekonomins långsiktiga tillväxtkapacitet.
Här används begreppet den dolda entreprenörsreserven för att beskriva glappet mellan den kapacitet ekonomin redan producerar och den kapacitet som senare omsätts i företagande, innovation och långsiktigt värdeskapande.
Ju mer ekonomin blir beroende av innovation, självledarskap och kunskapsintensivt företagande, desto viktigare blir också frågan om hur väl systemen lyckas frigöra den kapacitet som redan finns.