WOICES
Sverige har hög utbildningsnivå, stark arbetskraftsnärvaro och omfattande humankapital. Samtidigt är stora delar av trygghetssystemen fortfarande utvecklade för en arbetsmarknad där stabil anställning utgör norm.
Det gör övergången mellan anställning och företagande intressant att titta närmare på ur ett trygghetsperspektiv. Den som startar företag behöver inte bara bedöma marknad, affärsmodell och kapitalbehov. Det handlar också om relationen mellan osäkra inkomster, sjukdom, föräldraledighet, VAB, administration och långsiktig ekonomisk förutsägbarhet.
I det perspektivet kan trygghetssystem påverka mer än vad som händer när människor blir sjuka eller föräldralediga.
De kan också påverka vem som realistiskt har råd att leva med långvarig ekonomisk osäkerhet.
Då blir frågan större än ersättningsnivåer.
Den handlar också om vilka människor som orkar och vågar bygga något långsiktigt.
En utgångspunkt i den här analysen är att dagens trygghetssystem i hög grad vuxit fram för en arbetsmarknad där inkomster förväntas vara relativt stabila och där anställning utgör den dominerande försörjningsformen.
För anställda bygger trygghetslogiken i stor utsträckning på arbetsinkomst, medan företagande, kombinatörskap och varierande intäktsflöden följer andra villkor.
Det gör inte i sig systemet orimligt.
Men det väcker en större fråga om hur trygghet påverkar människors relation till risk över tid.
För många blir trygghetsstrukturen som mest avgörande just i de faser där ekonomin samtidigt kräver högst tolerans för osäkerhet.
Den som växlar mellan anställning och företagande, bygger upp en verksamhet parallellt med arbete eller försöker planera för sjukdom, graviditet eller VAB under uppstartsår behöver samtidigt navigera ett system där framtida utfall inte alltid är lätta att överblicka.
Kostnaden för osäkerhet uppstår då ofta långt innan själva företagandet hunnit bli stabilt.
Det gör frågan större än enskilda regler.
Intresset ligger snarare i hur trygghet påverkar människors möjlighet att leva med entreprenöriell osäkerhet tillräckligt länge för att ett företag ska hinna bli bärkraftigt.
Företagande uppstår nämligen inte bara där idéer eller kompetens finns.
Det uppstår också där människor har tillräckligt mycket ekonomisk, biologisk och psykologisk marginal för att leva med osäkerhet under längre tid.
Här blir relationen mellan trygghet och entreprenörskap central.
När trygghetssystem upplevs som svårtolkade, oförutsägbara eller administrativt komplexa ökar den entreprenöriella exponeringen långt innan verksamheten hunnit generera stabil ekonomi.
Det är rimligt att anta att detta inte påverkar alla människor på samma sätt.
Om kvinnor i genomsnitt samtidigt bär större omsorgsansvar, lägre kapitalbuffertar och högre exponering för stressrelaterad belastning påverkas också möjligheten att leva med långvarig ekonomisk osäkerhet parallellt med företagande.
Formella rättigheter kan vara könsneutrala samtidigt som den praktiska exponeringen för risk ser olika ut beroende på ekonomiska marginaler, livssituation och förutsägbarhet.
Där blir trygghetssystemens utformning relevant långt utanför själva socialförsäkringen.
När system kräver hög grad av ekonomisk marginal, administrativ överblick och långsiktig förutsägbarhet för att osäkerhet ska bli hanterbar påverkas också vilka grupper som realistiskt kan röra sig från kompetens till långsiktigt företagande.
Frågan handlar därför mindre om individuella val och mer om relationen mellan trygghet och faktisk riskkapacitet.
Det blir särskilt relevant i ekonomier där allt större värden byggs genom mänsklig kompetens, självledarskap, immateriellt värdeskapande och kunskapsintensivt entreprenörskap snarare än genom traditionell industriell struktur.
Entreprenörskap diskuteras ofta genom kapital, innovation och affärsmodeller.
Samtidigt formas människors faktiska handlingsutrymme långt tidigare än så.
Det formas genom relationen mellan trygghet, ekonomisk förutsägbarhet och hur länge människor realistiskt klarar att leva med osäkerhet utan att resten av livet börjar destabiliseras.
I ekonomier där övergången från anställning till företagande innebär hög administrativ och ekonomisk osäkerhet påverkas också vilka människor som faktiskt kan ta steget från anställning till ägande.
Då blir frågan större än ersättningsnivåer.
Den börjar handla om vem som realistiskt har möjlighet att bygga långsiktigt företagande.
Slutsats
Trygghet kan i det här perspektivet förstås som mer än en fråga om sjukpenning och ersättningsnivåer.
Den blir också en del av relationen mellan trygghet och risktagande i ekonomin.
Om trygghetssystem huvudsakligen är organiserade kring stabil anställning blir det relevant att undersöka hur det påverkar övergången till företagande.
I takt med att företagande blir allt viktigare för framtidens ekonomi blir frågan därför också vilka människor som har råd att leva med osäkerhet tillräckligt länge för att bygga något eget.
När den relationen förändras förändras också förutsättningarna för hur humankapital omvandlas till företagande, innovation och långsiktigt ägande.
En utgångspunkt i den här analysen är att dagens trygghetssystem i hög grad vuxit fram för en arbetsmarknad där inkomster förväntas vara relativt stabila och där anställning utgör den dominerande försörjningsformen.
För anställda bygger trygghetslogiken i stor utsträckning på arbetsinkomst, medan företagande, kombinatörskap och varierande intäktsflöden följer andra villkor.
Det gör inte i sig systemet orimligt.
Men det väcker en större fråga om hur trygghet påverkar människors relation till risk över tid.
För många blir trygghetsstrukturen som mest avgörande just i de faser där ekonomin samtidigt kräver högst tolerans för osäkerhet.
Den som växlar mellan anställning och företagande, bygger upp en verksamhet parallellt med arbete eller försöker planera för sjukdom, graviditet eller VAB under uppstartsår behöver samtidigt navigera ett system där framtida utfall inte alltid är lätta att överblicka.
Kostnaden för osäkerhet uppstår då ofta långt innan själva företagandet hunnit bli stabilt.
Det gör frågan större än enskilda regler.
Intresset ligger snarare i hur trygghet påverkar människors möjlighet att leva med entreprenöriell osäkerhet tillräckligt länge för att ett företag ska hinna bli bärkraftigt.
Företagande uppstår nämligen inte bara där idéer eller kompetens finns.
Det uppstår också där människor har tillräckligt mycket ekonomisk, biologisk och psykologisk marginal för att leva med osäkerhet under längre tid.
Här blir relationen mellan trygghet och entreprenörskap central.
När trygghetssystem upplevs som svårtolkade, oförutsägbara eller administrativt komplexa ökar den entreprenöriella exponeringen långt innan verksamheten hunnit generera stabil ekonomi.
Det är rimligt att anta att detta inte påverkar alla människor på samma sätt.
Om kvinnor i genomsnitt samtidigt bär större omsorgsansvar, lägre kapitalbuffertar och högre exponering för stressrelaterad belastning påverkas också möjligheten att leva med långvarig ekonomisk osäkerhet parallellt med företagande.
Formella rättigheter kan vara könsneutrala samtidigt som den praktiska exponeringen för risk ser olika ut beroende på ekonomiska marginaler, livssituation och förutsägbarhet.
Där blir trygghetssystemens utformning relevant långt utanför själva socialförsäkringen.
När system kräver hög grad av ekonomisk marginal, administrativ överblick och långsiktig förutsägbarhet för att osäkerhet ska bli hanterbar påverkas också vilka grupper som realistiskt kan röra sig från kompetens till långsiktigt företagande.
Frågan handlar därför mindre om individuella val och mer om relationen mellan trygghet och faktisk riskkapacitet.
Det blir särskilt relevant i ekonomier där allt större värden byggs genom mänsklig kompetens, självledarskap, immateriellt värdeskapande och kunskapsintensivt entreprenörskap snarare än genom traditionell industriell struktur.
Entreprenörskap diskuteras ofta genom kapital, innovation och affärsmodeller.
Samtidigt formas människors faktiska handlingsutrymme långt tidigare än så.
Det formas genom relationen mellan trygghet, ekonomisk förutsägbarhet och hur länge människor realistiskt klarar att leva med osäkerhet utan att resten av livet börjar destabiliseras.
I ekonomier där övergången från anställning till företagande innebär hög administrativ och ekonomisk osäkerhet påverkas också vilka människor som faktiskt kan ta steget från anställning till ägande.
Då blir frågan större än ersättningsnivåer.
Den börjar handla om vem som realistiskt har möjlighet att bygga långsiktigt företagande.
Slutsats
Trygghet kan i det här perspektivet förstås som mer än en fråga om sjukpenning och ersättningsnivåer.
Den blir också en del av relationen mellan trygghet och risktagande i ekonomin.
Om trygghetssystem huvudsakligen är organiserade kring stabil anställning blir det relevant att undersöka hur det påverkar övergången till företagande.
I takt med att företagande blir allt viktigare för framtidens ekonomi blir frågan därför också vilka människor som har råd att leva med osäkerhet tillräckligt länge för att bygga något eget.
När den relationen förändras förändras också förutsättningarna för hur humankapital omvandlas till företagande, innovation och långsiktigt ägande.
Sverige har hög utbildningsnivå, stark arbetskraftsnärvaro och omfattande humankapital. Samtidigt är stora delar av trygghetssystemen fortfarande utvecklade för en arbetsmarknad där stabil anställning utgör norm.
Det gör övergången mellan anställning och företagande intressant att titta närmare på ur ett trygghetsperspektiv. Den som startar företag behöver inte bara bedöma marknad, affärsmodell och kapitalbehov. Det handlar också om relationen mellan osäkra inkomster, sjukdom, föräldraledighet, VAB, administration och långsiktig ekonomisk förutsägbarhet.
I det perspektivet kan trygghetssystem påverka mer än vad som händer när människor blir sjuka eller föräldralediga.
De kan också påverka vem som realistiskt har råd att leva med långvarig ekonomisk osäkerhet.
Då blir frågan större än ersättningsnivåer.
Den handlar också om vilka människor som orkar och vågar bygga något långsiktigt.